Zinkvarianters påverkan på vattenmiljön

I mitten på 90-talet jagade man tungmetaller inom EU och zink är en sådan. Man utförde tester på ett flertal zinkvarianter men ingen hade någon mätbar påverkan i vattenmiljön. Detta trots att man mätte i sjöar och vattendrag där man hade en kraftigt förhöjd zinkmängd i bottenslammet pga. industriella utsläpp. Man beslutade att enligt försiktighetsprincipen ändå klassa zinken som vattenförorenande eftersom den ju trots allt räknades som tungmetall.

Zinkoxiden kan vara belastande i kraftigt försurat vatten där zinkjoner fäller ut och fäster på fiskarnas gälar och påverkar deras andningsförmåga. Men för att det skall ske måste pH vara så lågt så då har försurningen i sig redan slagit ut fiskbestånden. Försurningen av vattendrag och sjöar har minskat kraftigt och idag är det bara en bråkdel av vattendragen som är försurade jämfört med för bara 10–15 år sedan, och de fortsätter att minska. Den befarade problematiken minskar alltså.

Nu spelar detta egentligen ingen roll när vi pratar linoljefärgens miljöbelastning pga. zinkinnehållet eftersom zinkoxiden reagerar med stearinsyran i linoljan och tillsammans ombildar dom zinkoxiden till zinkstearat = ”färgfilm”. Zinkstearat är ett salt som bildar en hård spröd film men som tillsammans med de övriga oxiderande, filmbildande fettsyrorna som polymeriserar bildar en stark, elastisk färgfilm = själva bindemedlet i linoljefärg. Zinkstearat är helt oklassat och används i stora mängder inom bl. a gummidäcks industrin som mjukgörare och släppmedel.

Ett klassningsproblem - och inte ett miljöproblem

Det problem som linoljefärgen får inom EU är att klassningen/märkningen går efter de ingående komponenternas klassning innan de blandas. Om det bildas nya ämnen med andra egenskaper så gäller klassningen för den enskilda råvaran fortfarande hela produkten.

Detta är egentligen ett allvarligt problem inte bara för att produkter förbjuds eller får begränsad användning pga. en faromärkning som den egentligen inte har, utan för att motsatsen där produkter blir mer miljöbelastande vid mixning men som då fortfarande förblir oklassade.

Vi har alltså ett klassningsproblem som beror på felaktiga kriterier och inte ett miljöproblem. Späder man inte linoljefärgen med lösningsmedel blir färgens miljöbelastning mycket marginell.

Zinkinnehållande linoljefärg har alltså en klassning som innebär att den har en begränsad användning i marina sammanhang, men målar man inte husbåtar utan sådana hus som ligger på land finns inga begränsningar så länge man inte häller ut färgrester i närmaste vattensystem.