Underlaget
Ända fram till 30-talet användes huvudsakligen hyvlat, tätvuxet furukärnvirke till klädselbräda. Detta virke var så ”fett” p.g.a. det höga kåd-/hartsinnehållet, att man ofta väntade några år med att måla det nybyggda huset för att träytan skulle lakas ur, så att man fick ett bättre fäste för färgen. Grunderingen under denna tid bestod ofta av en blandning av linolja och guldocker som dels gav huset en trägul färg eftersom det annars grånade och dels gjorde att huset blev mörkare och tog upp mer värme vilket lockade fram kådan. Många hus var även målade med slamfärg under de första åren.
Börja med att göra en ordentlig okulär besiktning av alla ytor som skall målas. Leta efter sådant som inte ser normalt ut – flagning på udda ställen som t.ex. under en takfot, eller fläckvis spjälkning under en ventil eller ett fönster. Flagning vid ändträ kan betraktas som normalt om panelen är av gran eftersom all nederbörd samlas där. Fura tar inte upp speciellt mycket fukt i ändträet varför kraftig flagning där inte är att betraktas som normalt. Man kan utgå ifrån att i stort sett all flagning beror på fukt i underlaget i någon form. Den enda typ av färg som inte flagar när det kommer in fukt bakom färgfilmen är latexfärg, vilket är en nackdel eftersom detta kan leda till rötskador på den latexmålade panelen. Orsaken till fuktproblemet/flagningen måste lösas innan ommålning kan ske eftersom risken annars är att den nya färgen kommer att flaga av på samma ställe igen.
Även kraftig påväxt av grönalger indikerar någon form av fuktproblem eftersom algerna bara trivs på fuktiga ställen. Undantaget är om man har lövträd (ex. björk) eller gröna buskar nära fasaden eftersom algerna då förmodligen kommer från dessa.
Misstänker man att man har en förhöjd fuktkvot i underlaget skall detta bekräftas med en fuktmätare. Fuktkvoten i träet får inte överstiga 18–20%. Stick in ett knivblad i träet och känn efter om det känns mjukt eller hårt. Känns det mjukt har man förmodligen redan en skada på virket och den angripna biten kan behöva bytas ut.
Om man behöver byta ut skadat virke skall detta göras med virke i lika kvalité befintlig. Detta är extra viktigt om delen som byts är ändträ mot vattbräda eftersom granpanel inte fungerar att ställa mot en sådan utan att ta upp fukt.
Befintlig färgtyp
Försök fastställa vilken typ av färg som huset är målat med.
Slamfärger är enkla att känna igen eftersom dessa är helmatta och att man ganska lätt kan borsta bort färgen ned till trärent. Även kulören brukar kunna ge en vägledning.
Att se skillnad på oljefärg och latexfärg kan däremot vara svårare.
Är huset målat mellan 1955 och 1990 kan man nästan alltid utgå ifrån att det inte målats med någon ren linoljefärg utan att denna varit ”förstärkt” med alkydolja (harts), vilket i princip jämställer den med andra alkydoljefärger. Dessa färgtyper blir oftast lite spröda och hårda vid åldrandet varför dom alltid flagar på utsatta ställen. Flagorna är ofta hårda och sprätter sönder om man försöker vika dom.
Har man ett hus som inte målats om på 10 år eller mer och färgfilmen däremot är intakt kan man utgå ifrån att det förmodligen är målat med en latexfärg.
För att fastställa om det är en plastfärg kan man gnugga en liten bit med T-Röd eftersom plasten löser sig i alkohol, vilket inte oljefärg gör. Om man efter några minuters gnuggande har tagit sig ned till träet rör det sig förmodligen om en latexfärg.
Man kan på motsvarande sätt testa oljefärg genom att förvattna och lägga på lite lut eller brunsåpa på en fläck. Om färgen efter några minuter blir brun och löser upp sig är det förmodligen en oljebaserad färg.
Eftersom det idag byggs många hybridfärger med latex och olja blandat är dessa metoder inte helt säkra, och känner man sig osäker trots tester bör man ta kontakt med någon sakkunnig som kan göra en bedömning.
Färgborttagning
Om man av någon anledning bestämt att all färg skall tas bort ned till trärent, utgår naturligtvis det ovanstående.
Men det är mycket viktigt att först dokumentera var befintlig färgfilm uppvisar påverkan så att färgen spjälkat från underlaget eller på annat sätt påverkats negativt. Om man inte åtgärdar orsakerna till problemen kommer man med största sannolikhet att få tillbaka dom på samma ställen.
Färgborttagning kan ske på flera sätt beroende på befintliga färgtyper.
Det bästa sättet att ta bort färg måste i dagsläget räknas infravärme eftersom det värmer underlaget utan att öka brandrisken, samtidigt som eventuell fukt värms bort. Behandlingen lämnar en torr yta där man kan avsluta med att sista timmen gå tillbaka och grunda rengjord panel så att man gör sig oberoende av fukt och väder. Om färgskiktet på topp utgörs av en latexfärg bör man överväga att först stryka ytan med en rå/kokt linolja som förhindrar att latexfärgen blir som ”tuggummi”.
Att värma bort färg med värmepistol eller öppen låga avråds ifrån eftersom brandrisken genom antändning av getingbon, isolermaterial, etc. är överhängande och sådana skador inte ersätts av försäkringsbolagen.
Handskrapning till fast underlag kräver ofta tid och innebär nästan alltid att man får acceptera att inte alla ytor blir helt trärena. Detta innebär att man kan få enstaka blåsor efter målning p g a att den gamla grundfärgen i botten inte orkar med belastningen av nya torkande färgfilmer på topp. Blåsor är något man normalt får räkna med om man målar på 100 år gamla färgskikt – även om skrapningen utförts till ”fast underlag”.
Färgborttagning med kem innebär generellt att fasadytorna skall blötas upp före, under och efter kemet verkat, varför tider för torkning måste till.
Att ta bort gamla färgskikt med lut är inte så vanligt idag – bl.a. för att det ofta är färgtyper i vissa skikt som inte är oljebaserade och därför inte löses upp av luten. Risken är dessutom att lutrester finns kvar i underlaget efter färgborttagningen och påverkar nya färgskikt negativt. Färgborttagning med lut är alltså inget som rekommenderas.
Det används idag färgborttagningsmedel som bygger på gelatinerad alkohol som löser alla färgtyper. Nackdelen kan vara att färgborttagningsmedlet måste påföras flera gånger för att man skall kunna lösa upp tjocka färgfilmer ner till trären yta. Det finns dock inga rapporter om att eventuella rester skulle ha påverkat linoljefärg negativt.
