Aröds ind.väg 17-19
422 43 H.Backa
tel 031-238260
mail: info@wibofarg.se

PIGMENT – KULÖRPIGMENT – UMBRA

Umbrorna är mycket närbesläktade med ockrorna men skiljer sig från dem genom innehåll av mangan. Man skulle kunna säga att manganen färgar ockran brun och därmed förvandlar den till just umbra.

Umbrajorden mals och slammas och används antingen "rå" eller bränd. Färgen på pigmentet sträcker sig från grå-grönt till mörkt röd-brunt beroende på manganhalten och om det är bränt eller obränt. Grågrön umbra är alltså obränd med ett litet manganinnehåll precis som brun umbra men som istället kan innehålla över 10% mangan.

Den brända umbran är betydligt rödare i tonen och har en mycket bättre täckkraft.

Pigmentet har generellt mycket god täckkraft i de brända sorterna men kan i de obrända vara både grovt och ha dålig täckförmåga.

Manganet fungerar som torkmedel och hjälper linoljan att oxidera. Man bör därför se till att inte ha för feta grundfärger under t.ex. en brun umbra eftersom det ökar risken för krackelering.

Eftersom det är ett jordpigment som finns naturligt på många platser kan man anta att det använts under mycket lång tid.

Umbra kommer från latinets ombra som betyder skugga eller dunkel och det var vanligt att man använde t.ex. grönjord som underlag/bottenton när man skulle måla hudtoner för att få ett djup i bilden. Den förste som nämner umbra skriftligt är den florentinske prästen Don Vincenzo Borghini (1515-1580) som på Vatikanens uppdrag drog upp riktlinjer för vad den kände kyrkmålaren Giorgio Vasari skulle måla och som nedtecknar de olika färgerna i en skrift som kom ut fyra år efter hans död.

Den finaste umbran räknas den cypriotiska till, men även sicilliansk, italiensk, vissa tyska samt umbra från Cork på södra Irland håller en hög kvalité. Umbrorna är inte klassade som hälsovådliga och är inte kända för att skapa några tekniska problem inom yrkesmåleriet. Inom kostnärsmåleriet varnas dock för att umbrorna genom fällning kan missfärga nästkommande skikt om det är i avvikande kulör.

Grön umbra är dock inte ett historiskt pigment och finns i princip inte nämnt i litteraturen före 1930. Det är uppenbarligen ett framblandat pigment med god täckkraft och det får inte förväxlas med grönjord som är grovt med dålig täckförmåga och helt annan ton. Troligtvis blandades tonen fram till en färgkarta som Helld & Schüberg tog fram 1928-29 och består av svart, gult och några droppar oxidrött. "Äkta" grön umbra pigment finns idag att köpa från Kremer Farbmühle som själva framställer det från en gruva i sydtyskland. Pigmentet är extremt känsligt för värme och går snabbt över från grön ton till beige ton redan av friktionsvärmen vid rivningen. Man har därför införskaffat en gammal olivoljepress där pigmentet långsamt krossas för att behålla den gröna tonen.

Historiskt har "Grön Umbra" -tonen varit vanligt förekommande i den nordiska färgsättningstraditionen, men sannolikheten för att man skulle ha haft god tillgång på detta sällsynta pigment får anses vara väldigt liten. Däremot stämmer en blandning av de två vanligast förekommande pigmenten med färgtonen - ockra tillsatt med kimrök. En framtida analys av något lämpligt objekt där denna färgton är representerad skulle vara intressant att ta del av för att fastställa ursprunget.

grön umbra

Känt redan av romarna och gick då under namnet Creta Viridis. Med "äkta" grön umbra menas grönjord (järnsilikat) från Cypern och Tyskland, eller umbror med stort innehåll av järnsilikat vilket ger umbran ett grönstick.

Dagens Umbror är ofta en fabriksmässigt gjorda "förbättringar" av pigmentet genom att man t.ex. blandat järnoxidsvart och/eller järnoxidbrunt med något fyllnadsmedel.

Grön umbra är dock inte ett historiskt pigment och finns i princip inte nämnt i litteraturen före 1930. Det är uppenbarligen ett framblandat pigment med god täckkraft och det får inte förväxlas med grönjord som är grovt med dålig täckförmåga och helt annan ton. Troligtvis blandades tonen fram till en färgkarta som Helld & Schüberg tog fram 1928-29 och består av svart, gult och några droppar oxidrött.

"Äkta" grön umbra pigment finns idag att köpa från Kremer Farbmühle som själva framställer det från en gruva i Sydtyskland. Pigmentet är extremt känsligt för värme och går snabbt över

från grön ton till beige ton redan av friktionsvärmen vid rivningen. Man har därför införskaffat en gammal olivoljepress där pigmentet långsamt krossas för att behålla den gröna tonen. Historiskt har "Grön Umbra" -tonen varit vanligt förekommande i den nordiska färgsättningstraditionen, men sannolikheten för att man skulle ha haft god tillgång på detta sällsynta pigment får anses vara väldigt liten. Däremot stämmer en blandning av de två vanligast förekommande pigmenten med färgtonen - ockra tillsatt med kimrök.

Kemisk beteckning: Fe2 SiO3- Järnsilikat. Förvittringsprodukt från vulkanisk Augit.

Framställning: Bryts i berg- eller dagbrott där den sorteras efter kulör och befrias från ev. ockerpigment, samt krossas, slammas och mals.

Täckförmåga i olja: Dålig - medel.

Ljusäkthet: Mycket god.

Blandbarhet: Med alla pigment. Med alla bindemedel.

Torkegenskaper i olja: Normal.

Miljöpåverkan: Ingen.

Allmänt: Naturligt oorganiskt pigment. Bör undvikas vid målning av invändiga snickerier pga. pigmentstorleken.

bränd umbra

Torkegenskaper i olja: Mycket god.

Kemisk beteckning: MnO2 - blandning av manganoxid och järnoxid.

Framställning: Brytes i berg- eller dagbrott varefter jorden slammas och mals samt upphettas.

Kornstorlek: Medel.

Täckförmåga i olja: Dålig - god

Ljusäkthet: Mycket god.

Blandbarhet: Med alla pigment. Med alla bindemedel.

Miljöpåverkan: Ingen

Allmänt: Naturligt oorganiskt pigment. Första gången omnämnt i litteraturen 1584, men som alla naturliga jordfärger använt sedan stenåldern. Umbra kommer av latinets ombra = skugga. Huvudsakligen laserande pigment.

naturell umbra

Torkegenskaper i olja: Mycket god.

Kemisk beteckning: MnO2- blandning av manganoxid och järnoxid.

Framställning: Brytes i berg- eller dagbrott varefter jorden slammas och mals.

Kornstorlek: Grov - medel.

Täckförmåga i olja: Dålig - god

Ljusäkthet: Mycket god.

Blandbarhet: Med alla pigment. Med alla bindemedel.

Miljöpåverkan: Igen

Allmänt: Naturligt oorganiskt pigment. Första gången omnämnt i litteraturen 1584, men som alla naturliga jordfärger använt sedan stenåldern. Umbra kommer av latinets ombra = skugga. Huvudsakligen laserande pigment.