Aröds ind.väg 17-19
422 43 H.Backa
tel 031-238260
mail: info@wibofarg.se

PIGMENT – KULÖRPIGMENT - JÄRNOXIDER

JÄRNOXIDER

Järnoxidpigment är de mest använda pigmenten genom tiderna. I princip alla jordpigment (ockror, umbror, terror, etc.) består av förvittrad järnhydroxid i basen.

Dagens järnoxidpigment framställs däremot syntetiskt genom tre olika metoder: Anilinmetoden, Hydrolysmetoden samt genom rostning.

Anilinmetoden tillgår så att man startar en oxidationsprocess av järnskrot med nitrobenzol (bittermandelolja) och aminobensol (anilin) vilket ger ett gult pigment som tvättas, mals och slammas till järnoxidgult.

Om oxidationsprocessen avbryts innan anilinet tillsätts bildas istället järnoxidsvart.

Om det järnoxidsvarta pigmentet hettas upp till 700-800°C övergår det till järnoxidrött.

Dessa pigment blandas sedan till järnoxidbrunt.

Hydrolysmetoden går ut på att utsätta järnsulfat för alkalisk fukt och luft och på så sätt framkalla en oxidation till metalliskt järn. Färgen på pigmentet blir gult eller rött och man kan även hetta upp det till röda nyanser.

Rostningen går ut på att hetta upp järnsalter till 700 - 800°C och på det sättet få fram en röd järnoxid.

För att uppnå hög täckkraft microniseras pigmenten genom att i en specialkvarn sönderdelas med överhettad vattenånga som slår sönder agglomeraten.

Genom att ta tillvara industriella restprodukter bestående av (järn) vitriol- och alunslam och hetta upp det med tillsats av kalk får man fram Engelskt-, Venetianskt- och Pompejanskt rött.

De flesta av dessa pigment är dock försnittade med t.ex. gips eller krita varför ljusäktheten utomhus är sämre än för de rena järnoxiderna.

Caput Mortum fås fram genom upphettning av restprodukter efter svavelsyratillverkning och färgen går i blårött.

Järnet på jorden härstammar från järnhaltiga meteoriter som slog ned på jorden i tidernas begynnelse. Dessa oxiderade i kontakt med vattnet på jorden och bildade järnhydroxid som genom vulkanutbrott och tryck blandade och omvandlade det till olika stenmaterial som t.ex. hematit, limonit och magnetit.

Framförallt det röda pigmentet användes redan av människans förfäder vid begravningar o.d. Gula och röda jordar användes vid grottmålningar redan för 35 000 år sedan.

Romarna kände väl till konsten att glödga järnkisel och på det sättet få fram ett rött pigment som kallades Sinopia eller Rubica. Ordet "rubrik" kommer från de gamla romarnas sätt att markera ett nytt stycke eller sida genom att texta första raden med röd färg. Under medeltiden var gula och röda jordfärger kända under namnet Crocus Martis, vilket senare gav namn åt de s.k. Marsfärgerna som började tillverkas i mitten på 1800-talet och var järnoxider som upphettades med olika blandningar av soda, aluminium, kalcium, etc. vilket gav väldigt klara färgtoner. Dessa färger har dock aldrig använts inom yrkesmåleriet utan enbart inom stafflimåleriet.

Järnmönja används som rostskyddsfärg och blandas med malen och slammad Hematit (Fe2O2, blodsten) och linolja.

brun järnoxid

Torkegenskaper i olja: Påverkar ej.

Framställning: Blandning av järnoxidgult, -svart och -rött

Kornstorlek: Microniserat

Täckförmåga i olja: Mycket god.

Ljusäkthet: Mycket god.

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Med alla pigment.

Kemisk beteckning: Fe2O3 . 3H2O Järnoxidhydrat. Järnoxidhalt 90-95%

Miljöpåverkan: Ingen

gul järnoxid

Torkegenskaper i olja: Goda.

Kemisk beteckning: FeO (OH) Järnoxidhydrat. Järnoxidhalt 80-88%

Framställning: Genom kemisk fällning från järnklorid. Fällningsmedel: Kalciumhydroxid, soda eller salmiak. En grön järnoxidhydrat uppstår som gulnar i kontakt med syre.

Kornstorlek: Microniserat

Täckförmåga i olja: God

Värmebeständighet: > 180°C

Ljusäkthet: Mycket god

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Kan repellera pigment med motsatt laddning som t.ex. järnoxidsvart.

Miljöpåverkan: Ingen

Allmänt: Framställt genom fällning sedan 1800-talet.

röd järnoxid

Kemisk beteckning: Fe2O3- järnoxid Järnoxidhalt ca. 99%

Framställning: Genom kemisk fällning från järnklorid. Fällningsmedel: Kalciumhydroxid, soda eller salmiak. En grön järnoxidhydrat uppstår som gulnar i kontakt med syre. Pigmentet blir rött efter upphettning.

Kornstorlek: Microniserat

Täckförmåga i olja: Mycket god

Ljusäkthet: Mycket god

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Med alla pigment.

Torkegenskaper i olja: Påverkar ej.

Miljöpåverkan: Ingen.

Allmänt: Den blåa tonen som skiljer 180M från 130M kommer av en högre temperatur under upphettningen.

svart järnoxid

Torkegenskaper i olja: God.

Kemisk beteckning: Fe3O4- järnoxid Järnoxidhalt ca. 90-94%

Framställning: Genom fällning av järnsaltlösningar och bränning under hög temperatur i öppna behållare.

Kornstorlek: Fin.

Täckförmåga i olja: God.

Ljusäkthet: Mycket god.

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Med alla pigment.

Miljöpåverkan: Ingen.

Allmänt: Syntetiskt framställt sedan 1800-talet